Korv Stroganoff – en husmansklassiker

När jag köper falukorv försvinner den ofta fort och blir till falukorv i ugn om min fru får bestämma. Hon är inte överförtjust i korv Stroganoff. Det är däremot jag och då och då lyckas jag vara först till kvarn. Det som är bra med den här rätten är att man kan göra såsen på många sätt: med färsk tomat, krossad tomat eller tomatpuré som är min favorit. Som vanligt höftar jag när jag lagar mat men det här är det ungefärliga receptet. Se bara till att smaka av såsen så att den blir lagom salt, syrlig och har en viss sötma.

Korv Stroganoff (4 portioner)

  • En falukorv med hög kötthalt på 600 – 800g
  • En gul lök
  • c:a 1/2 dl tomatpuré
  • några matskedar philadelphiaost
  • c:a 1/2 dl creme fraishe
  • en skvätt grädde
  • en buljongtärning
  • en nypa chilipeppar
  • salt och peppar
  • oregano – om man gillar det men det kan vara gott att variera utan
  • smör att steka i

 

Hacka och fräs löken i smör och lägg den åt sidan. Strimla falukorven i avlånga strimlor eller gör små kuber efter tycke och smak. Se till att steka korven i hög värme så att den får yta. Stek gärna i omgångar så får korven bättre färg.

Blanda i övriga ingredienser. Philadelphiaost reder såsen så att den blir tjockare. Förslags vis är man litet försiktig med grädden så att det inte blir blaskigt – annars får det puttra litet längre. Tycker man att tomatsmaken blir litet syrlig sötar man med steviaströ (eller socker). Det behövs oftast bara någon nypa.

Det klassiska är att servera denna rätt med kokt ris men eftersom jag håller koll på mängden kolhydrat brukar jag göra blomkålsris. Då tar man helt enkelt så många blomkålsknippen som man tycker är lagom (3-4 per portion) och kör dem råa i en köksassistent med knivarna tills att man har smulor i risstorlek. Blomkålen behöver inte koka särskilt länge eftersom man gärna vill ha litet tuggmotstånd.

När blomkålen har sjudit ett tag (det kokar gärna över med för hög värme så ha gärna en stor kastrull) häller man av den i en sil. Ett tips är att sjölja ”riset” med kokt vatten för att ta bort litet av blomkålssmaken. Ett annat är att se till att ”riset” får rinna av ordentligt så att det inte vätskar ur sig på tallriken. Man kan pressa lätt med en sked i silen för att får bort överflödigt vatten.

Korv-Stroganoff-med-blomkålsris

En LCHF variant på den klassiska husmansrätten för de som äter litet mer liberal LCHF: Korv Stroganoff med blomkålsris.

 

Äkta vaniljgräddglass

Jag älskar glass men sedan jag började undvika socker för två år sedan upplever jag att all köpe-glass är alldeles för söt. Dessutom kommer den inte i närheten av smaken av en hemmagjord glass med grädde och äkta bourbon-vanilj. Så här gör jag min egen glass:

Vaniljglass med äkta bourbon-vanilj – (4-6 portioner)
Receptet är anpassat för en glassmaskin med 1,6 liters volym.

  • 4 ägg
  • 2 dl grädde
  • c:a 1 dl Stevia-strö / Sötströ (ICA) – eller 1 dl socker
  • 1/2 tsk vaniljpulver eller 1/2 tsk vanilj-extrakt (finns på bla ICA och Willys)

 

Knäck äggen och separera gulan från vitan. Häll vitorna i en bunke och vispa det hela fluffigt. Om du råkar få med den minsta gnutta gula eller på något annat sätt får någon form av fett i vitan kommer den inte gå att vispas hård. När äggvitan har blivit ett fast skum kan du till och med vända bunken uppochner utan att innehållet trillar ut.

Vispa nu grädden i en annan bunke tills dess att den blir tjock men inte jättefast. Blanda i gulorna, sötströ / socker och vanilj  i grädden och vispa ett kort tag till.

Rör nu försiktigt ned äggulesmeten i äggviteskummet. Det gäller att behålla fluffigheten. Om allt går bra har man nu en ganska trögflytande blandning. Jag brukar alltid smaka av så att jag har rätt sötma och vaniljmängd. Tänk på att kyla döljer söta smaker, så smeten kommer vara sötare än den slutliga glassen.

Sätt igång glassmaskinen och häll i smeten. Låt det hela gå tills glassen har blivit lagom frusen. OBS: vaniljextraktet innehåller en del alkohol och det gör att glassen inte kommer att bli helt stel. Jag har dock lyckats få den så där lagom krämig utan problem.

Lycka till!

glass-med-jorgubbar-och-vanilj

Hemmagjord vaniljglass på äkta bourbon-vanilj. Här med jorgubbar och grädde.

Torsk Walewska på LCHF-vis

Ett fint namn för fiskgratäng i ugn men smarrigt är det. Egentligen ska man ha vitt vin som man först förkokar fisken lätt i och som sedan följer med i såsen men nu är vi större rödvinsdrickare i hushållet, så jag hade inget hemma. Så här gjorde jag:

Torsk Walewska / fiskgratäng på LCHF-vis (5-6 portioner)

  • Fyra torskfiléer 400g
  • 300 g kålrot
  • 200 g blomkål
  • 3-4 msk smör
  • 1 ägg
  • 2,5 dl vispgrädde
  • 2 msk philadelphiaost
  • 1 msk creme fraishe (40%)
  • salt och vitpeppar
  • 1 citron
  • litet dill
  • 5-6 champinjoner

 

Dela kålroten i små kuber och koka den med blomkålen länge (säkert 40 minuter). Under tiden häller du grädde i en kastrull tillsammans med creme fraishe och philadelphiaost och kokar ned detta under omrörning till en lagom tjock sås. När fettet börjar spjälka sig och det blir gula fläckar på toppen av såsen brukar den vara lagom tjock. Pressa ned litet citron i såsen och hacka ned litet dill. Salta och peppra och smaka av

Skiva champinjonerna i ganska tjocka skivor och fräs dem i smör. Stek i omgångar så att det är gott om plats i pannan, då får champinjonerna en finare färg.

Nu är det not läge att sätta ugnen på 225 grader.

Häll kålrot och blomkål i matmixer (knivblad) och kör dem tills en slät puré bildas. Häll tillbaka i kastrullen och klicka i ett par matskedar smör och eventuellt litet grädde. Vispa nu det hela med elvisp så att purén blir så pösig som möjligt. Salta och peppar och smaka av. När det hela är bra knäcker man i ett ägg och vispar ned det. Ägget hjälper moset att hålla formen när man kör det hela i ugnen.

Eftersom blomkål och kålrot innehåller mindre stärkelse än potatis och dessutom har mer vätska i säg behöver man troligtvis sätta tillbaka moset på svag värme och låta litet vatten ånga bort. Det tar ganska lång tid men efter hand blir moset fastare.

Smörj en ugnsfast form med smör. Lägg i två fiskfiléer i mitten av formen, pressa över citron och salta och peppra. Placera de två andra filéerna över de första och upprepa. Klicka sedan ut moset runt om fisken. Man kan försöka spritsa men jag tror det är svårt då denna typ av mos inte blir lika fast som potatismos.

Fördela de förstekta champinjonerna över fisken och häll över såsen. Sätt in fisken i ugnen i cirka 20-25 minuter. Det man väntar på mest är fin färg på ytan – fisken blir klar ganska fort och går den för länge blir den torr.

Jag serverade min fisk med kokta brysselkål med smör.

Torsk Walewska

Ett fint namn på fiskgratäng. Här på LCHF-vis med mos av blomkål och kålrot.

 

Pizzabotten på blomkål, ost och mandelmjöl

Frun var sugen på pizza. Jag var sugen på att hålla mig striktare till LCHF i och med att det blev litet si och så med det under semestern. Kompromissen blev en LCHF-pizza. Jag är ingen större vän av pizzabottnar som måste bakas av i förväg. Den mest drägliga variant av LCHF-botten jag har ätit är den på blomkål och ost: smakar någorlunda rätt men är konsistensmässigt uppåt väggarna. Tänkte att en deciliter mandelmjöl kanske kunde hjälpa men det gjorde varken från eller till.

För att komplettera mina övriga pizzatips följer dock receptet här:

Pizzabotten på blomkål, ost och mandelmjöl (en pizza)

  • 3-4 dl riven blomkål
  • 4 dl riven ost (herrgårdsost är en favorit)
  • 1 dl mandelmjöl (kan uteslutas)
  • 1 ägg
  • salt och peppar

 

Sätt ugnen på minst 225º. Jag körde på högre gradtal (275º) och experimenterade med plåt på pizzasten.

Kör blomkålen i matberedare med knivar tills det blir så små smulor som möjligt. Häll i mandelmjölet och kör ett tag till. Salta, och peppra och blanda i osten. Knäck i ägget och kör ”degen” eller rättare sagt smeten slät.

Pizzan måste bakas på bakplåtspapper. Klicka ut och platta ut till något som liknar en pizzabotten. Om man doppar en sked i vatten är det lättare att breda ut smeten jämnt. Pizzabotten ska nu förgräddas i cirka 15 minuter eller något mer (beroende på tjocklek)

Efter att pizzabotten är klar är följande tips lika bra oavsett om man följer LCHF eller inte:

 

För de som inte äter LCHF eller hellre äter en riktig pizza då och då rekommenderar jag: En riktigt bra hemlagad pizza – degen

LCHF-pizzabottnar måste alltid förgräddas

Den färdiga pizzan. Det var ett elände att flytta över den till en tallrik eftersom bottnen blir så mjuk men den blev rätt fin ändå

 

Dilemmat med LCHF

Om ni läser min blogg och följer mig på Instagram vet ni att jag till största delen äter enligt LCHF. Detta har gjort att jag sedan starten i Maj 2012 har tappat cirka 17,5 kilo och numera är ganska viktstabil kring 100 kg. Detta kan låta mycket men då måste man betänka att jag är 192 cm lång och ganska muskulös. Även med min toppvikt på 117,5 kg var jag alltså inte överdrivet fet. När det gäller min kosthållning har jag inte som mål att slaviskt följa en diet utan tvärtom hitta ett sätt att kunna äta och trivas utan att rasa iväg i massa extrakilon. LCHF och även periodisk fasta (16:8, inte 5:2) har varit mina verktyg för att nå dithän och trendmässigt tappar jag fortfarande i vikt. Genom min normala kost (LCHF ) har jag alltså blivit friare i att då och då välja att äta något utanför ramarna för denna kosthållning om jag så önskar. Detta passar mig utmärkt eftersom jag anser att vällagad mat av alla de slag är en av livets stora njutningar.

Att äta enligt LCHF är inte helt oproblematisk. Det här är saker som jag har märkt är återkommande:

– Flertalet följare av dieten ser det hela som ett ”allt eller inget” (nästan som en religion). Dvs, det är inte OK att göra avsteg och det är heller inte OK när andra gör det. Jag förstår fullständigt varför det är bättre att hela tiden hålla sig till denna kosthållning: man mår helt enkelt mycket bättre och slipper omställningsbesvär och knorrande magar. Däremot har jag svårt att att följa dieten slaviskt av enbart dessa anledingar. Jag tycker helt enkelt att det är för spännande att testa nya och exotiska maträtter då och då. Detta innebär inte att jag går från extrem till extrem och vräker i mig socker men det finns helt enkelt maträtter som jag tycker bättre om om de lagas som de alltid har lagats. Jag lägger dessutom extremt mycket tid på min matlagning, så vill jag njuta av en indisk curry med hembakade naan har jag som regel spenderat 3-4 timmar i köket. Jag hoppas att de som läser bloggen och följer mig på Instagram förstår att detta är undandtag plus att det är relativt enkelt att anpassa mina recept åt vilket håll man vill, LCHF eller icke-LCHF.

– De flesta gånger man pratar om LCHF är de tillfällen då man avviker från kosten. Detta kan låta konstigt men som oftast kommer det hela på tal under följande omständigheter:

  • Man är hembjuden till vänner eller bekanta som har spenderat tid på att laga någon form av festmat som inte passar LCHF-normen. Detta leder oönskat in på diskussionen om vad man normalt sett äter och att det vid just detta tillfälle inte är något problem etc.
  • Man själv bjuder hem vänner som inte är frälsta av LCHF. Vid det här läget försöker man oftast göra någon form av mellanting, dvs någon rätt som inte är helt förkastlig ur LCHF-synpunkt men även inte verkar bissar för de som inte följer kosthållningen. Samtalen kommer åter oftast in på temat.
  • Man är på resande fot och träffar människor från andra kulturer som inte har en aning om vad LCHF är. Under dagen har man både lunch och middag tillsammans med dessa människor och som oftast finns det inte möjlighet att minska mängden kolhydrat och höja mängden fett till de nivåer som gör att man orkar ta sig igenom en dag eller arbetsdag.

 

– När man är på tjänsteresa utomlands får man ofta lida pin hur väl man än försöker skärpa sig. Dvs, det är oftast lätta att följa LCHF till frukost (ägg och bacon) men redan vid lunch kan det bli problematiskt. Särskilt när någon har anordnat lunchen och det som finns att välja på är det som serveras. Till kvällen hamnar man ofta på restaurang och det kan vara knepigt att be om sallad istället för potatis på varierande språk och ofta faller man för grupptrycket när alla andra äter pomme frites. Hela mixen av att delvis följa sitt kostprogram brukar spöka rätt friskt och jag har mer än en gång suttit i ett plan hem med en bullrig mage.