Man väljer ju naturligtvis själv vad man vill ha ovanpå sin pizza / LCHF-pizza / meatzza. Oavsett vilka pålägg man bestämmer sig för finns det ett par enkla och handfasta tips som leder till ett bättre resultat:

1) Var inte girig! Det kan kännas lyxigt att verkligen maximera mängden ost, skinka, korv, oliver etc på sin pizza men det kan straffa sig. Ett riktigt bastant ostlager eller ett lapptäcke av pålägg kan göra så att pizzan inte bakas av som det ska och brödet blir tråkigt och sladdrigt. I det här fallet fungerar det svenska måttot ”lagom är bäst”.

2) Osten ska ligga direkt på tomatsåsen. Lägger man osten överst kväver den övriga ingredienser som inte exponeras av ugnsvärmen. Kolla in hur pizzabagaren gör nästa gång.

3) När det kommer till påläggen arbetar vi alltid mot vätskan. Det finns inget tråkigare än en pizza där till exempel tomatskivor eller champinjoner har vätskat ur sig och bildat en sjö med geggig degbotten. Därför finns det ett enkelt trick och det är att skiva saker som fäller ut vätska riktigt tunt. Detta gäller champinjoner, lök och vanlig tomater etc.

För tomater är ett annat tips att använda cocktailtomater som man lägger på hela. På så vis fäller de inte ut vätska alls men blir lagade i värmen. Det ser även väldigt proffsigt ut. Se bara till att de inte ramlar av när du sätter in pizzan i ugnen. Allt som lätt rullar kan man trycka ned litet lätt i degen.

4) Val av ost. På finare pizzerior / Italienska restauranger är det Mozzarella som gäller. Tänk på att detta inte är den vanliga Mozzarellan som man hittar i en vätskefylld påse utan så kallad Pizza-mozzarella som är torr och litet bastantare. Har man bara ”vanlig” Mozarella kan man riva den och låta den torka på litet hushållspapper, så länge som möjligt. Annars är det risk att vi får för mycket vätska igen.

Jag tycker själv att herrgårdsost har väldigt god smak och fina egenskaper för alla typer av osttäcken och brukar vara mitt standardval. Även att blanda herrgårdsost och Mozarella är ett bra tips och ger litet mer skjuts på smaken.

5) Kremera inte fina råvaror. De flesta pålägg  lägger man på pizzan direkt innan den åker in i ugnen men har man köpt fin lufttorkad skinka så är det helt bortkastat om man gör på det viset. Istället gör du iording pizzan med alla övriga pålägg. När pizzan har gått nästan klart lägger du på skinkan som bara snabbt får hettas upp – max en minut.

6) Dekoration är trevligt. Jag brukar ringla en fin olivolja över pizzan innan jag serverar. Är det en het korvpizza brukar jag använda chili-olja. Sist lägger jag på ett par blad färsk basilika eller om jag inte har det, smular litet torkad basilika över pizzan med tummen och pekfingret.

Brödet i botten, sedan tomatsåsen och osten, sist påläggen. Fin skinka läggs på när pizzan har bakats nästan klar.

Helgens två pizzor, under tillagning och slutresultatet

En pizza utan en god tomatsås är inte mycket till pizza. Senast i somras åt jag på en restaurang som hade alla förutsättningar för att göra ett bra resultat. Deras pizzabotten var suverän och den bakades i en riktig ugn. Tyvärr var resten en ganska stor besvikelse och såsen smakade mer som en burk krossade tomater. Synd!

Här kommer mitt recept på en sås som ger ett lyft till pizzan. Detta recept går naturligtvis att följa oavsett om man gör en LCHF-pizza eller en vanlig pizza med mjöldeg.

Ingredienser (lagom till två runda pizzor)

• 2-3 msk tomatpure
• 1-2 msk ketchup
• Ett litet hörn av en köttbuljongtärning (eller grönsaksbuljong)
• Socker / Stevia – efter behov
• Salt
• Grovmalen svartpeppar
• 1/2 tsk oregano
• 1 väldigt liten pressad vitlök
• Basilika efter smak
• Vatten och eventuellt litet god olivolja

 

Lös upp ett litet hörn av en buljongtärning i en gnutta varmt vatten (jag använder micron). Tillsätt tomatpure och en gnutta ketchup. Späd med vatten och litet olja till en lagom konsistens. Till skillnad från påläggen till en pizza, där man eftersträvar så litet vatten som möjligt, vill man ha en ganska utspädd sås så att man kan breda på ett tunt skikt. Det ska inte vara alldeles för vattnigt men inte heller så tjockt så man kan ställa en sked i såsen.

Tillsätt övriga ingredienser. Oregano gör mycket för smaken. Jag brukar inte ha i basilika även om jag har färsk basilika på pizzan i slutändan. Var försiktig med vitlöken, den tar gärna överhand.

Smaka, smaka, smaka! Du vet när du har fått till en god sås när den smakar bra som den är.

Ett tunt lager sås gör att degen bakas som den ska!

Tomatsåsen och några av de ingredienser som är i den. I bakgrunden: min strykfula bänkskiva som jag inte kan vänta på att få byta ut.

Pizza är en av de rätter där jag inte riktigt kan komma till rätta med någon LCHF-variant. Jag har provat olika recept och till och med testat den brutala meatzzan men det blir helt enkelt inte samma sak. Här följer mitt pizzadeg-recept. För hard core LCHF’are är det bara att blunda och vänta på kommande inlägg om såsen och hur man ska tänka kring påläggen – jag lovar, det finns massor av tips där för alla.

Ingredienser (2 runda pizzor plus några pizzabröd)

• 1/3 jästkub (eller något mindre)
• 6 dl vetemjöl special / vetemjöl
• 1/2 tsk salt
• Något mindre än 1/2 tsk bakpulver
• 1 msk socker
• 2-3 msk olivolja
• Fingervarmt vatten

 

En pizzadeg blir bäst om man har lång tid på sig att förbereda den. Vet man att man tänker äta pizza nästa dag är det lika bra att slänga ihop degen på en gång så att den får kalljäsa långsamt i kylskåpet under natten. Ju mer tid degen har på sig, desto mer kan man minska mängden jäst. (1/5 jästkub)

Jag börjar med att smula jästen i en matberedare. Därefter har jag i salt, socker, bakpulver och litet fingervarmt vatten. En snabb vända på momentknappen förvandlar alla ingredienser till ett degspad. Nu har jag i mjölet och därefter oljan. Sedan gäller det bara att långsamt späda med vatten tills man får en fin pizzadeg. Degen mår bra av att gå ett par minuter i matberedaren men den får inte bli så varm så att jästen dör – det är en ganska bra värmeutveckling i matberedare.

Stoppa degen i en stor bunke (den kommer jäsa rätt mycket), lägg över en bakhandduk och stoppa in den i kylskåpet över natten. Har du mindre tid på dig så gör samma sak åtminstone 2 timmar innan du vill baka av. Det går även att lägga degen i en plastpåse som ligger i en bunke, men vira bara ihop den litet – Tänk på att jästen behöver andas.

Varför socker? Socker fungerar som mat till jästen och sätter fart på jäsningsprocessen. Degen blir alltså inte söt av denna lilla mängd socker.

Varför bakpulver? Genom att göra en riktig jästdeg får man den där segheten som man vill åt i brödet. En gnutta bakpulver ger ett slags kick som gör att degen reser sig i ugnen och pizzan blir betydligt tjockare och bättre. Har man vetemjöl special kan man välja att utesluta bakpulvret eller minska mängden.

Har man inte färsk jäst fungerar även torrjäst men den behöver i regel längre tid på sig för att ge samma resulat.

Så vidare till några allmänna tips när man väl sätter igång att baka ut och baka av sin pizza:

Jag bakar mina pizzor på en så kallad pizzasten. Det är en sten som man lägger i ugnen eller i grillen och hettar upp i förväg. Detta gör att man i princip kan laga en stenugnspizza / kolugnspizza hemma. Har man ingen pizzasten är det näst bästa en uppochnedvänd plåt som man hettar upp i förväg på samma sätt.

Tipset är att värma stenen god tid i förväg. I ugn gäller maximal temperatur men ingen fläkt. När man grillar funkar en grill av Weber-typ med lock bäst. Då ska de glödande kolen placeras i en cirkel vid ytterkanterna och inte direkt under mitten av stenen – då bränner pizzabotten.

När du bakar ut pizzan ska du tänka på följande: Skär av en liten bit av degen som du tänker göra pizzabröd av. Den plattar / kavlar du bara ut litet enkelt och delar i lagom storlekar. Genom att baka ett par pizzabröd är du säker på att pizzastenen har blivit tillräckligt varm.

Det som är kvar av degen bör räcka till två lagom stora runda pizzor som passar in på en pizza-sten av ”standardsorlek”. De två degbitarna kavlas eller arbetas ut för hand (om man behärskar tekniken). Det man ska tänka på är att försöka arbeta ut degen från mitten och låta kanterna vara så tjocka som möjligt. När en pizzabagare ”snurrar” ut degen för hand blir pizzan på det här sättet automatiskt. När man kavlar den bör man tänka på att inte kavla hela vägen ut mot kanten. Anledningen är att en tunn pizzakant blir torr och bränner lätt medans mitten där påläggen är förblir opåverkad även om den är jättetunn.

När degen har uppnått samma storlek som pizzastenen bör man se till att mjöla undersidan ganska rejält – Då fastnar degen inte. Jag lägger min pizza på en slags plåt som följde med pizzastenen. Där har jag på tomatsås, ost, pålägg etc. När jag väl kör in pizzan i ugnen flyttar jag den från plåten direkt till pizzastenen. Mjölet underlättar mycket i det här läget.

Varför ställer jag inte bara plåten på pizzastenen som instruktionerna från tillverkaren antyder? Enkelt: Stenen är varm och jag vill utsätta degen för så mycket värme som möjligt från första stund. Dessutom drar porerna i stenen ur fukt ur degen. Använder jag plåten blir botten inte alls lika krispig.

Att laga en pizza på pizzasten i ugn tar c:a 5 minuter.

En enkel pizzadeg som bakas ut efter alla konstens regler